Extreme Shepherding

Kunskapsbussens råd till Skånetrafikens förare

I en artikel i Sydsvenskan idag handlade det om att skånska förare får gå en kurs för att lära sig att möta kunderna. Tar de bland annat upp följande.

1. Titta resenären i ögonen när han eller hon kliver på. Titta inte längre ned än näsan. Det kan uppfattas stötande.
Av någon anledning sänker sig blicken naturligt. Det är väl en primitiv instinkt att spana in paketet eller paketen på en person, det kan ju vara ett potentiellt ligg. Men man skall alltså inte kika på brösten eller mellan benen, men vad gör man om resenären har en ovanlig konstig näsa? Det kan ju isåfall kännas som stötande om busschauffören skulle stirra på näsan i detta fallet.

2. Ha ett öppet och vänligt kroppsspråk. Vänd din kropp mot resenären och sänk högra handen från ratten.
Sänk högra handen från ratten? Ja vore svårt annars eller se väldans ansträngande ut om man skall vrida kroppen mot resenären. Men var skall man göra hän den högra handen? Är det acceptabelt att klia sig mellan benen, peta näsan eller knipa på sitt bröst samtidigt som man är artig mot resenären? Och den vänstra handen får den fladdra runt precis överallt?

3. Prata med resenären. Säg åtminstone hej.
Det här måste jag säga att Skånetrafikens förare är exceptionella på, de hälsar alltid på mig, kanske just för att jag alltid hälsa först iofs. Men man kan ju inte hälsa på alla, hur jobbigt blir det inte när man på ett bräde släpper på 50 personer på bussen. Är Läkerol en förmån om man jobbar för Skånetrafiken?

4. Försök tänka positivt om jobbet, att det har många möjligheter.
Man kan ju alltid försöka, men busschaufförer har väl dåliga dagar precis som alla andra. Ibland väldans dåliga dagar har man fått uppleva då det verkligen kokar över för en del. Följande är en sann historia som jag upplevde på en busstur. I värsta trafikstockningen vid Värnhem Malmö (som i övrigt har helt obegriplig trafikplanering), blev det helt enkelt för mycket för en busschaufför då en billist som var i vägen vägrade flytta på sig. Busschauffören rusade ut ur bussen, (hade jag suttit i bilen hade jag vevat upp rutan) slänger sig in i billistens nedrullade bilruta, gör lite handpåläggning och säkert en hel del svärande åt billisten. I det här specifika fallet tycker jag busschauffören gjorde helt rätt, fast han kunde kanske haft en mer vänlig ton till billisten, eller åtminstone sagt hej först.

En kort sammanfattning av gårdagen

Igår var jag ute på middag med gamla bekanta från mitt förra jobb. Vi var på en liten italiensk restaurang som fanns i vad det såg ut att vara en trappuppgång. Entrén var en gigantisk port med ett tillfälligt handtag som någon hade provisoriskt satt dit i ämne för att man skulle lyckas öppna dörren. När vi väl kom in och lyckades övertala servitören att vi skulle ha en snabb middag så att de kunde bli av med oss innan nästa följe anländer som hade varit kluriga nog att boka bord, satte vi oss ner. Det tog inte många minutrar innan nördfaktor slog till. Ena killen visade upp hans senaste projekt med att man kunde styra med en blåtandsmus på en mobiltelefon. Vad kan det vara bra till kan man tänka. Jo spel givetvis. Vi andra blev mäkta imponerade, satt och spelade nördspel med en mus på en pytteliten mobiltelefonsskärm. När vi var mitt upp i spelandet kom den stressiga servitören och kastade till oss maten, han tittade lite försynt på klockan. När sista man hade satt i sig den sista tuggan och lagt ifrån sig besticken, sprang servitören snabbt fram och kastade till oss notan. Presentationsmiddag, ja det låter bra instämmer vi alla medan den ena killen slänger fram sitt rosa kreditkort.

Därefter skiljs vi åt, jag och Lennart traskar vidare till en pub på möllan där vi sitter och diskutera över några öl om våra nära-döden-upplevelser under somrarna på bruket.

Det hela kan sammanfattas som en mycket trevlig kväll, det behövdes verkligen efter en veckas jobb.

Wallander

Babbel är en stor fan av Wallander. Eftersom hon är utvandrare, så har jag fått bidra till hennes besatthet med postpaket innehållande Wallanderfilmer.För ett tag sen fick jag höra en märklig nyhet av Babbel. De har börjat en ny serie på BBC, nämligen Wallander. Babbel är överlycklig, men hon tycker dock att det är lite krystat att allting, precis som i svenska Wallander, utspelas det i Ystad. De kör Volvo, förbi de skånska rapsfälten, läser Aftonbladet på nätet, skriver polisrapporter på svenska och så är det brittiska skådespelare som talar brittisk engelska. Det är nästan lika märkligt som den svenska varianten, där 80 procent av skådespelarna pratar stockholmska, det passar inte riktigt in i miljön. Men dock ganska så underhållande. Det som är mest humoristiskt är att de som talar skånska är alltid "the village idiot" eller "the bad guy". Undra om det är samma i den brittiska varianten eller de kanske spelas av en irländare.

Promo:


Review:

En hälsning i det kalla vädret

Skumt meddelande i inkorgen.

[Tjejen] - Hej bejb! Vill bara lämna en hälsning i det kalla vädret... puss

Från en tjej som jag inte kan minnas att jag har pratat med överhuvudtaget innan. Lika bra att dra till med något, det kan ju vara någon man har haft kontakt med.

[Jösses] - Hej sexy, ses vi i kväll? Det var ju ett tag sen.... puss

Lite senare fick jag svar på mitt meddelande, ganska roligt att hon också verkade lite tveksam. Men nu förstod jag mer vad det första meddelandet gick ut på, det skulle ju tydligen vara ett raggningsförsök, smart. Dock känner jag mig lite blåst att jag inte fattade det först, har väl lägre hjärnkapacitet under helgen.

[Tjejen] - Hej! tror att du misstog mig för nån annan... vi har aldrig träffats... eller?... fast det skulle jag gilla faktiskt... hihihi!

Vilket dilemma

Idag skall jag hem till byn för att se på schlager med vänner. Jag hoppas innerligt att Caroline Af Ugglas inte vinner. Av någon anledning får jag kalla kårar av den låten. Men igår lovade Milou mig att om Af Ugglas vann, så skulle hon trösta mig på ett väldans fördelaktigt sätt. Så nu är jag lite kluven..

Spridda skurar

Tack vare Google kan jag också agera lite "evil" och kartlägga varifrån mina besökare kommer ifrån. Då kan man se enligt bilden nedan att det är väldans spridda skurar, dock med en koncentration från Stockholmsområdet. Men är detta den verkligen bilden? Hur duktiga är de som surfar in på min sida att blocka JavaScript. Därför tänkte jag gå emot min princip och ha en liten undersökning på om just hur nitisk man är, eller inte, på att blocka JavaScript.

(Illustration av träffar från Sverige, det kommer även en hel drös från Norge också. Märkligt)