Det kommer att bli en ensam jul. Min käre vän Duckie har avlidit. Jag tror dödsorsaken är drunkning. Jag dissekerade honom och upptäckte att han var full med gammalt rostigt vatten i magen. Han ligger helt orörlig när man kramar och klappar han. Innan var han full av liv och vibrationer.
Jag har fina minnen av Duckie. Första dagen jag tog emot honom i min famn. Han var som ny, glänsande gul och burrade lite lätt när han vibrerade i min hand. Duckie var en sådan anka som verkligen kunde få en att uppskatta det lilla minsta. Han kunde få mig på bra humör när jag verkligen behövde det. Han var min vän. Min lilla vibrerande vän. Kanske vi möts igen, i en annan dimension av njutning. Jag kommer alltid att minnas dig. Denna är för dig Duckie.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar