Dialekter

När man kommer till Malmö så tror man att folk i huvudsak pratar den malmöitiska dialekten, men så är inte fallet. Malmöitiska hör man väldans sällan, vilket är lite synd, för den har en rätt så härlig klang.
Ibland tror man att det bara bor stockholmare, norrlänningar och danskar i Malmö, dock finns det ett fåtal fransmän, irländare och självklart den sällsynta malmöiten.

Jag däremot tillhör en minoritet, det finns bara en handfull personer som har samma dialekt i Malmö. En dialekt som är nästan omöjlig att placera om man inte kommer ifrån de trakterna jag har anammat den. Det specifika och kanske mest uppseendeväckande med min dialekt är att R har en tendens att falla bort i vissa ord.

Detta kan skapa lite förvirring i vissa situationer, ett exempel som hände idag när jag var ute på shoppingstråk med min dialekt.

Jag går fram till kassan för att betala.
Expediten frågar om jag skall betala med kort eller kontanter.

- Kåt, svarar jag.

- Eh ursäkta, svarar expediten lite bekymrat.

- Med kåt, säger jag med lite högre tonläge, för hon hörde ju säkert inte mig första gången.

Expediten småler lite och backar några steg ifrån disken.
Jag börjar koppla situationen.

- Med krrreditkorrrrt, säger jag med ett tydligt uttal på R:na och börjar vifta med kortet i ett desperat försök för att rädda situationen. För jag vill ju trots allt betala för grejerna jag har plockat på mig.

Expediten tar kortet och frågar efter legitimation.

- Jag har mitt körkåt här nånstans, säger jag och börja rota i väskan.

Vid det här laget biter expediten sig i läppen för att inte brista ut i värsta fnitterattacken.