Kunskapsbussens råd till Skånetrafikens förare

I en artikel i Sydsvenskan idag handlade det om att skånska förare får gå en kurs för att lära sig att möta kunderna. Tar de bland annat upp följande.

1. Titta resenären i ögonen när han eller hon kliver på. Titta inte längre ned än näsan. Det kan uppfattas stötande.
Av någon anledning sänker sig blicken naturligt. Det är väl en primitiv instinkt att spana in paketet eller paketen på en person, det kan ju vara ett potentiellt ligg. Men man skall alltså inte kika på brösten eller mellan benen, men vad gör man om resenären har en ovanlig konstig näsa? Det kan ju isåfall kännas som stötande om busschauffören skulle stirra på näsan i detta fallet.

2. Ha ett öppet och vänligt kroppsspråk. Vänd din kropp mot resenären och sänk högra handen från ratten.
Sänk högra handen från ratten? Ja vore svårt annars eller se väldans ansträngande ut om man skall vrida kroppen mot resenären. Men var skall man göra hän den högra handen? Är det acceptabelt att klia sig mellan benen, peta näsan eller knipa på sitt bröst samtidigt som man är artig mot resenären? Och den vänstra handen får den fladdra runt precis överallt?

3. Prata med resenären. Säg åtminstone hej.
Det här måste jag säga att Skånetrafikens förare är exceptionella på, de hälsar alltid på mig, kanske just för att jag alltid hälsa först iofs. Men man kan ju inte hälsa på alla, hur jobbigt blir det inte när man på ett bräde släpper på 50 personer på bussen. Är Läkerol en förmån om man jobbar för Skånetrafiken?

4. Försök tänka positivt om jobbet, att det har många möjligheter.
Man kan ju alltid försöka, men busschaufförer har väl dåliga dagar precis som alla andra. Ibland väldans dåliga dagar har man fått uppleva då det verkligen kokar över för en del. Följande är en sann historia som jag upplevde på en busstur. I värsta trafikstockningen vid Värnhem Malmö (som i övrigt har helt obegriplig trafikplanering), blev det helt enkelt för mycket för en busschaufför då en billist som var i vägen vägrade flytta på sig. Busschauffören rusade ut ur bussen, (hade jag suttit i bilen hade jag vevat upp rutan) slänger sig in i billistens nedrullade bilruta, gör lite handpåläggning och säkert en hel del svärande åt billisten. I det här specifika fallet tycker jag busschauffören gjorde helt rätt, fast han kunde kanske haft en mer vänlig ton till billisten, eller åtminstone sagt hej först.