Ett tydligt vårtecken är att min fönstertittare har gått ur idet. Hon hänger numera ut från sitt öppna fönster där hon har perfekt insyn i mitt vardagsrum. Hennes närvaro inkräkta på mitt betydelsefulla privatliv, jag kan inte av moraliska skäl göra precis vad jag vill i mitt vardagsrum, såsom att springa runt naken eller pilla lite på diverse kroppsdelar.
Förra fönstertittarsäsongen när hon hade stört mig i några månaders tid fick jag nog. Jag gick fram till fönstret och vinkade på henne, sedan dess har hon hållit sig borta tills nu. Undrar vad hon tittar på egentligen. Kan inte vara så intressant att titta på mig när jag sitter i min fåtölj eller ligger i soffan. Det måste ju finnas betydligt intressantare saker att göra i Malmö. Kanske hon söker nya vänner fast använder ett mer skrämmande nästintill maniskt tillvägagångssätt.
Funderar på att sätta upp en lapp efter jag har putsat fönstret, som lyder följande. "Hej min fönstertittare, varför inte titta in på en kopp kaffe istället?", men chansen att hon kommer in på en kopp kaffe känns nästan obefintlig. Frågan är om det egentligen är en sån bra idé att försöka starta en vänskap med ens fönstertittare. Det känns som det kan uppstå oförutsägbara situationer som jag hellre hade kunnat klarat mig utan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Men vilken underlig granne du har. Tips från coachen, sätt upp sån där film på fönstret så hon ser sig själv, och du ser ut. Därmed kan du iaktta henne medan hon petar sig i näsan eller fixar med håret i din eminenta fönsterspegel.
Underlig är bara förnamnet. Tack för tipset :)
Jag har också haft en fönstertittare, fast en manlig sådan. Han smög fram till fönstret på kvällarna och satte sig sedan under ventilen om jag rörde mig inne i vardagsrummet. Jag såg honom för att det var gatulysen vid en liten väg uppe i backen utanför, så skuggan syntes tydligt.
Faktiskt hade jag tänkt sätta upp en skylt under ventilen där det stod "Fönstertittare undanbedes, vänligt men bestämt." Det hann jag inte riktigt dock.
En kväll blev jag så rädd så jag ringde min killkompis och bad honom smyga rynt till fönstret och jag skulle öppna dörren när han kom, så att vi skulle få ta fönstertittaren på bar gärning.
Killkompisen kom och mötte en granne till mig några meter baksidan av min lägenhet. Jag öppnade dören och gick ut.
"Hejsan!", sa jag, men han muttrade bara.
Senare tänkte jag att; "Han är nog väldigt ensam, man kanske skulle prata lite med honom?", men som tur var gjorde jag inte det!
Läskigt med fplk som titta på en i smyg sådär. Riktigt obehagligt!
Du skall nog inte bjuda på fika ändå...
Kram!
Fy det där låter ju riktigt läskigt. Hur gjorde du för att bli av med han?
Skicka en kommentar