Påskuppror!

Påsktider på jobbet är verkligen ett otyg. Det flödar med gigantiska påskägg fyllda med chokladägg, skumbananer och diverse plockgodis. Skottkärror fyllda med godis levereras till byggnaden dagligen. Och jag som sitter så himla fint till, mitt i ett godisstråk. Nördar som springer fram och tillbaka, prasslar med godispapper, jagar påskäggen, precis som det vore kjoltyg.

Istället för den vanliga ruljansen på folk som rör sig vid mitt skrivbord har det nu femdubblats. Det verkar vara omöjligt att gå förbi ägget utan skygglappar, folk dras till det, precis som ägget vore ett svart hål som slukar all materia som kommer i närheten. Jag är trött, seg och lite små sur. Orkar inte höra på kallpratet kring det stora ägget, som nästan har blivit en gudasymbol som man måste prisa minst tio gånger om dagen.

Har satt på mig mina hörlurar men har glömt Porschen hemma. Det enda jag har på hårddisken är tre låtar av Timo Räisänen. Men åtta timmar av detta ger en nästan psykbryt. Bara två dagar kvar, får inte glömma Porschen imorgon, får inte, får inte.